'

Min vägg är nu efter lite klistrande, och flödande kreativitet full av gamla foton.
Julen är ett återkommande ämne i den alldeles överdrivna högen av kort jag hittade längst ner i den stora, otympliga sekretären i förrådet.
 
Jag har svårt att fatta hur tiden gått så fort( säger Josefine och låter som en cynisk 30 års kris-ig kärring) men jag kommer bara så väl ihåg hur mycket familjen betydde när man va liten. Självklart betyder den lika mycket nu, men inte på samma sätt. Kommer så väl ihåg min och min brors glimmande ögon, fulla av förväntan på julaftons morgon.
Våran iver, och gemensamma förhoppningar. På ett sätt saknar jag allt det där, på ett sätt inte. Man växer upp, korten glöms bort, göms ner i en dammig sekretär i den rörigaste lådan, plötsligt existerar allt bara i ens minne. Ända tills dagen då man kryper kanske rent av ålar sig fram till den där dammiga sekretären, och tar upp korten ur den rörigaste lådan.
Minnena kommer tillbaka. Jag har ägnat hela denna kväll åt dessa kort. Som uppslukad. Övertygad att det handlar om att det snart är jul, blir alltid så sentimental på julen:P

Som bevis på nostalgi, bild från lucia 2006.