"Det är som att vinka åt en blind, det är som att skrika åt en döv"

Hon hade bestämt sig för att aldrig hamna på den platsen igen. Det var en hemsk plats, utan glädje, utan skratt, det enda hon egentligen fick utav platsen ifråga var en klump i magtrakten och en värkande frustration som mest satte sig i huvudet, men även den känslan letade sig sakta neråt magen och fick henne nästan att kvälja lite av illamående.
På den platsen blev hon inte samma person, där tappade hon bort sig själv. Hon föll, men ingen tog emot hennes fallande kropp.
Därför skulle hon aldrig mer falla dit. Om hon lyckades hålla sig ifrån platsen? Hon är farligt nära nu, alldeles otroligt farligt hemskt vansinnigt nära, om hon rör lilltånageln är hon där igen....Stackars dumma lilla tjej.

Kommentarer
Postat av: sevala

va dum hon är :D haha skämta, fint skrivet :)

Postat av: Josefine

haha du ska då alltid förstöra mina bloggar med såna kommentarer;) haha pallzor!

2007-11-27 @ 17:11:12
URL: http://josefinelinneadahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback