'

 Ojoj, otroligt länge sen man skrev här. Men nej inga bortförklaringar nu, jag är lat helt enkelt. Men jag har kommit på att för att det ska gå bra för mig kan jag inte ha stora tunga mål, som typ att skriva här varje dag, i så fall känns denna blogg mer som en belastning än något kul, och det vill man ju såklart inte:)                                      
                                                    Lyckliga jag!    
                                                 
 Så nu sätter jag upp delmål i, ja, i princip i allt jag tar mig för, det blir lite lättare på vägen om man istället för att säga: " Jag ska sluta helt med godis" så säger man "Jag ska bara äta en halv chokladkaka" låter det lättare? Det är det. Hett tips där alltså;)
Jag klagar otroligt mycket och just därför så ska alla få bli lite förvånade genom att nu säger jag: Shit pomm fritt vad lycklig jag är! Tänk vad glad jag är just nu, allt går verkligen prima i mitt liv nu! Min livsglädje har inte varit såhär stor sedan urminnes tider!
 Fast man skulle ju kunna önska sig lite snällare föräldrar som låter en åka på typ Hultsfred(eller något annat minnesbildande och glädjespridande) men det verkar inte gå för sig än så länge.
 
Nej från och med nu tänker jag strunta i deras åsikter och helt enkelt göra sm jag vill, vad ska dom göra liksom? Kasta ut mig? haha inte mig emot , skulle bli sjukt glad om de gjorde det, för någon gång i mitt ungdomsliv vill jag ha lite mer äventyr än det här.
 Detta meningslösa liv jag lever nu är inte speciellt äventyrligt, utan mer hmm rofyllt.  Men på ett sätt älskar jag ändå just det att mitt liv ändå är så pass meningslöst att det inte händer saker hela tiden utan att livet går på i en lugn och harmonisk takt. Men just nu i denna lyckliga bubbla jag för stunden lever i vore det inte fel med ett riktigt stort äventyr som jag aldrig kommer glömma;)

Fast i för sig då skulle jag nog spricka av lycka och då skulle jag dö och då skulle jag bli olycklig å då blev de ju inge kul.....Men ändå, det kanske är värt det. Hur mycket är ett riktigt bra minne värt egentligen? Ett sånt där minne som man aldrig glömmer och ler vid bara tanken på det. Jag tycker det inte finns något pris på ett sånt minne, det är för värdefullt.
Allt jag önskar för tillfället är ett sådant minne.

----Give me some action!----