'

Idag har det varit en helt underbart härlig dag i skolan. Första lektionen var det nationellt prov, vilket gick över alla förväntningar, vill inte ha höga förväntningar men om detta inte är mvg, så blir jag grovt besviken.
Dagen fortsatte med att vi försökte komma på en bättre teater till ära för våran temavecka, och vi kom på en ganska hmm, inte dålig direkt men lite speciell och annorlunda. Denna lilla dramatisering kom vi på, på sisådär 5-10 min på rasten. Sedan var det biologi som var otroligt intressant med lite korsning och inavel av kaniner och ja vet inte vad... intressant iaf.
Därefter kom en super duper söt gubbe som var 87år och förre detta musiker å berättade lite om sin musikertid och spelade lite, såg hur coolt ut som helst när han satt å spelade gitarr liksom;) Tuff gubbe!
Sedan spelade vi upp dramatiseringen och det gick väl ok, men asså fy fan, jag satt och skakade (av skratt) på min stol eftersom det va så sjukt fult och allting. Ojoj om det är något jag kommer se tillbaka på och sakna från denna skola är det nog just detta.
När jag var på väg hem hände en underlig sak, eller egentligen var den inte det. Men den blev det. Har du någon gång träffat någon som du kanske en gång i tiden var lite, bara lite bekant med, och som du sedan träffar kanske ett år senare. Personen är inte samma person längre, du vet inte vem det var som precis sa hej, som gick hand i hand med den där killen som man bara kunde drömma om. Personen är förändrad, kanske är personen så pass vuxen nu, att du inte hinner reagera på "Hej:et " innan ögonblicket har flugit förbi. Det är då tankarna flyger, svävar och rusar så man nästan inte kan stå på benen längre. Jag vet, det är inte så att man förändras över en dag, jag vet vad förändring är, det är min egen vidgade vy. Men hur mycket kan en person förändras på livets långa väg? Finns det gränser? Vill man förändras om och om, jag vill inte. Jag vill ha detta, jag vill inte förändras igen, inte på det sättet, jag vill förändras på ytan, men insidan, snälla kan jag inte få behålla den. Jag ska tro och be att det ska gå. Skrapa lite på ytan sen är jag nöjd, finlira lite men grovjobbet är redan gjort för länge sen. 

----Le plus beau du quartier---