Ursäkta mig...

                                        

Livet började se bra ut, skuggorna hade lagt sig, kriget upphörde och solen hade stigit över horisonten.
Jag snubblade på mig själv och föll tillbaka ner i den mörka dalen, korkad och full av ånger.
Jag talar utan att tänka, tänker utan att tala och skriker utan att låta luften ljuda i min strupe.
Ångesten reser sig likte en kärnexplosions välkända svampmoln i mitt ryggande inre.
Tänk om jag hade hållit käften istället, tänk om jag hade varit någon annanstans, nu är det försent att tänka. Gjort är gjort och sinneslöst tal är en människas största synd.
Förlåt och farväl är väl det jag vill säga, för vänskap blir förstörd av en mans enträgna envishet och han gör sig till åtlöje inför
resten av världen.
Krigaren säger att freden är långt borta, strid endast om de inre fienderna är slagna annars är du farlig för dig själv, älskaren säger att det finns en tid för kärlek och en tid för sorg.
Fienden inom är inte slagen, han blir starkare för varje misstag, ångest är hans vapen.
Sorgen är den som föder kärleken och steget mellan dem
är inte långt.
Jag har vaknat upp ur min sinneslösa dvala där jag hade förpassat mig ut till de perifiera delarna av jaget och någon annan hade tagit plats i centrum.
Den jag är, den är jag och det behöver jag inte urskulda mig för, men den jag har varit bör urskulda sig till världen som har fått ta emot spott och spe.
Mitt eget svek skall jag leva med för att aldrig göra om, synd att andra kom till skada och vänskap gick förlorad, men i krigets vardag är förluster att räkna med bland vänner.
Skadan är skedd och såren svåra att läka, saltet skall jag inte
strö i dina sår.
Jag backar ut och försvinner i mängden tills tiden är slut och livet förändras, sent skall jag glömma den oförrätt som jag ställt till genom att låta min tunga löpa fri och yppa saker som inte skulle bli sagda.
Talet gavs åt en narr utan förstånd,
av en kung utan rike.

<3<3<3<3<3<3

Just some thoughts

                                              
                                                

Så en uppdatering skulle inte sitta fel, me know:P Senaste in tha life....hösten är här:) å shit va jag har längtat, alla bara klagar på hösten...jag ser bara fördelar med den. Höst handlar om förändring enligt mig. Allt blir nytt på nått sätt , tex det outstanding höstmodet...shit kliar i shoppingådran så fort man tänker på det:D Längtar efter att dra med en shopping galen kompis(Hanna Öberg) å göra stan;)
Dessutom så är höst mysigt punkt slut. Att man gillar hösten gör en ju för fasen inte till en deprimerande person. 
 
Vad har Josefine mer att säga...hmm klipp på fredag, hoppas bara att jag inte gör om misstaget att klippa för kort igen....:P skulle va typiskt mig;) Måste säga att min klass känns bättre för varje dag som går... tyckte ju att det va värsta fjortis klassen först, men som sagt har så lätt för att döma:P De flesta är helt ok.  Tre veckor i skolan redan...
Orkar ej skriva mer. Men höst är kul, kom ihåg det :D   /// Yo so fine                  
                                                                                                            


yeah:P

   Ett litet test bara, snott från Hannas blogg...bara för att de va så fult.


J: People adore you.
O: Awsome kisser.
S: Easy to fall in love with.                          Inte helt tokigt resultat:D            

E: Damn good kisser.
F: You are dead sexy.
I: You are great in bed.
N: You can keep secrets.
E: Damn good kisser.

A: You like to drink.
B: Everyone wants you.
C: You are really silly.
D: You like to drink.
E: Damn good kisser.
F: You are dead sexy.
G: You never let people tell you what to do.
H: You have a very good personality and looks.
I: You are great in bed
J: People adore you.
K: You're wild and crazy.
L: Everyone loves you.
M: Best kisser ever.
N: You can keep secrets.
O: Awesome kisser.
P: You are popular with all types of people.
Q: You are a hypocrite.
R: Fucking crazy.
S: Easy to fall in love with.
T: You're loyal to those you love.
U: You really like to chill.                                                
V: You are not judgemental.
W: You are very broad minded.
X: Your very good at work/school.
Y: Best girlfriend/boyfriend anyone could ever ask for.
Z: Always ready.

                                               

Och Allting, ja Allting är nästan Perfekt

Ja fatta att det är ett as-fucking-baowta-dummelibrumm-grajjillirajj långt sommarlov nu!! Och vilken jäkla start det har varit på det också, allt från skolavslutning till student till kompiskvällar till galna shopping rundor och lata soldagar. Precis sådär sommrigt som man vill att det ska va. 
 

    Nu är det bara några dar till jag åker ner till min kära, underbara vän Siri till sweichz/ Frankrike och herre gud vad jag har längtat efter detta:D Att få se vart min vän har tillbringat mer än ett halvår och nu är bosatt. Att få träffa alla människor som jag hört så mycket om men aldrig kunnat sätta ett ansikte på. Fast läskigt ska de också bli, ush vad jag kommer skämma ut mig....plötsligt känns mitt Mvg i engelska ganska avlägset när jag tänker på att jag faktiskt måste prata det konstant med majoriteten av människorna där:S  men de blir ba, mer än bra nästan perfekt:)

Sedan direkt efter Siri bär det av med Mami och Papi, till någonstans vi inte bestämt än. Men antingen Frankrike/ Italien eller Kroatien i år igen. Mest sugen på Italien, "Pappa ja vill ha en italienare!" 
 
Fatta brun man kommer va när man kommer hem sisådär tre veckor utanför tråkiga, döda s-näs. Det kom jag fram till idag i en otroligt givande diskussion med min vän Ylva, och detta uttalande från min sida var när jag såg att det endast gick en enda, kass film på den otroligt kassa biografen:

Josefine: asså jag hatar den här jävla fucking staden!

Josefine: Den här staden badar i bajs!

Josefine: Det här är bajs staden!

Ylva: HAHA! Du är ju seg!


Ursäkta det avstötande ordvalet bajs, men det var så jag sa det, vrf censurera? 

Jag tror att strängnäs mår bra av att va utan en missnöjd 16åring som mig själv i tre härliga veckor! 
                         
                      slå  gärna en pling , innan jag åker;)

 Ciao!

The Future that almost wasn't?

Jag tänker vara ärlig.  Jag är så jäkla rädd. Så sjukt in i bombens rädd för framtiden. För att tappa kontakten med några av de finaste personerna jag någonsin träffat. För att inte träffa några ens i närheten av att vara lik mig. För att gymnasiet blir hemskt och går så snabbt att jag inte hinner fatta att det är över, att jag blivit vuxen utan att riktigt inse det själv. För att någonstans i ett annat land , långt borta från allt inse att jag tappat bort mig i en värld full av ansikten utan betydelse.
Jag har då blivit en människa utan betydelse,hopp eller framtidsdrömmar. För då är det för sent , även för drömmar.

Det är min största rädsla och det värsta av allt är att jag är rädd att det är precis så här det kommer sluta, tankar från en evig pessimist må så vara, men rädslan för framtiden, kan ibland vara lättare att tackla än själva besvikelsen efter en positiv dröm som aldrig slog in. 


Är de för enkla eller jag för djup?

Idag har jag varit lite halvt barnvakt åt en treårig pojke vid namn Vigor, det är väl tänkt att jag ska vara barnvakt iaf, problemet är att jag verkligen inte förstår mig på barn!! De är så otroligt konstiga att man aldrig blir klok på dem, men det gick väl hyfsat iaf. Så nu ska jag vara barnvakt på Torsdag och Fredag, haha det är så sjukt ironiskt att jag ska vara barnvakt liksom, om nån har något tips om hur man beter sig runt barn så var goda och dela med er!
Om jag någon gång blir mamma lär mina barn typ dö....eller nåt:S

Jag har varit rätt duktig idag för jag har pluggat historia i massor! :D Jag tycker verkligen att allt går så himla bra nu:) Så till alla som tycker att livet är lite smått jobbigt just nu så vill jag smitta av lite glädje på er, det kan ni behöva. 
 Men dagens konstaterande från min sida är: Barn är komplexa och konstiga varelser som iaf Josefine inte förstår sig på.

Helt otroligt att jag lyckades snickra ihop ännu en blogg! :D Ha det bra så länge så kanske jag chockerande nog i så fall men mirakel inträffar ju ibland, hehe, skriver i veckan igen

// josefine

lalalala

Nu är det bara en hårsmån tills man får skrika sig hes av lycka, den här sommarn kommer bli totally awesome! Annorlunda men askul. Några veckors " hard work" sen så är det slapp som gäller....Ett ämne som är otroligt aktuellt nu är självömkan och jag måste säga att jag är ett med de som är helt trötta på det, må vara själviskt men i grund och botten är nog alla lite själviska så det får man va.

Nöjd nu min vän I?

"Även fina flickor använder sig av kodnamn "

The new era

Titta nu! Jag kan inte ens hålla ett simpelt löfte, nog för att löftet om att skriva blogg minst en gång i veckan inte är ett super viktigt löfte, men detta visar hurdan jag faktiskt är.
Jag säger som jag alltid har sagt , Jag är lat, så in i bombens lat, så lat att om jag hade sämre gener än vad jag( tack gud!) har så skulle jag vara fet.
Sen är jag lat på andra sätt också, tex nu på detta underbara, efterlängtade påsklov då jag i stort sett direkt stänger mig ute från all slags kontakt med omvärlden. Vem gör sånt liksom?

Det är en skruv lös här alltså. Jag menar nu borde jag ju ha värsta planerna, som ja i stort sett majoriteten av alla kompisarna verkar ha, sådär fullpackad vecka. Men just nu, så vill jag bara vara lat, och i den här staden, inget ont om strängnäs men här bemöts ordet lat med samma slags likgiltliga blick som ordet tråkig. Jag är tråkig.

Men största anledningen till att den här bloggen fått noll med uppmärksamhet från min sida är att jag inte fattar grejen med den längre, ok man får ut lite tankar och sånt, men detta är inte ens i närheten av allt jag egentligen vill skriva här, och tro mig tanken att  skriva precis allt jag tänker är farligt frestande, men jag skulle antagligen ångra mig .
Grejen är att vem vill läsa om typ uppdateringar i mitt liv?
Känns lite som att man själv tycker att ens eget liv är så otroligt intressant när man skriver sådana listor, och inget ont om de som skriver sånt, de har säkert världens mest super flashiga liv där det händer saker konstant, men så är inte mitt och är jag avundsjuk?

njae, ta livet som det kommer, dagarna som dom kommer är ett bra motto, mitt nya motto, livet kommer ändå att suga luften ur dig snart nog......Kanske skriver jag någon mer gång, annars får denna blogg falla vackert, för att inte låta allt för deprimerande:) 
                                                                                        -Livet älskar mig och jag fångar dagen-                 

            
                                                                                                  

Jag är inte nöjd förräns jag står där med vetskapen om allt i mina nakna händer

Det är lov. Lov är det.

Det är nu man ska ha sådär kul du vet, kommer du ihåg? 
Nej omställningen från vardag till lov är stor, och sportlov är kort, alldeles för kort för att kallas lov.
Så nu ställer jag inte om mig utan tänker bara tuta och köra, inte anstränga mig för att slappna av för då blir det bara, ja ansträngt. Friheten kommer inte riktigt än, den är i alla fall ännu stulen.

Haha, jag blir inte ens glad för ett lov. Nej ush jag är allt en bortskämd och lat och pessimistisk människa som inte uppskattar de små tingen.

Men ibland behöver man ha en pessimistisk period utan att någon konstant kommenterar och påpekar vilken dålig inställning och attityd man har, men tydligen får man inte det, man ska vara över positiv hela tiden och säga att ALLT är SJUKT roligt. Annars anses man vara en sorglig figur. 

Men va fan se dig om, allt är inte en dans på rosor, alltid. Så låt mig och alla andra få ha en period av pessimistiska tankar, jag lovar det går över. 

Men misstolka inget kära bloggläsare, detta lov ska bli all-time!  Förhoppningsvis fylls det av härliga prat och kiknande skrattstunder med vännerna.
En massa shopping såklart, börjar bli shopaholic-varning på mig..ops. De lär väl komma upp lite mer att göra också. Juste ska ju testa på Yoga  också, nice nice .Så nu önskar ja alla ett sprudlande glatt och bra lov! För som sagt, är lite seg på att uppdatera......

Byebye!/ Josefine

Det där speciella mötet

Idag har det varit en helt underbart härlig dag i skolan. Första lektionen var det nationellt prov, vilket gick över alla förväntningar, vill inte ha höga förväntningar men om detta inte är mvg, så blir jag grovt besviken.
Dagen fortsatte med att vi försökte komma på en bättre teater till ära för våran temavecka, och vi kom på en ganska hmm, inte dålig direkt men lite speciell och annorlunda. Denna lilla dramatisering kom vi på, på sisådär 5-10 min på rasten. Sedan var det biologi som var otroligt intressant med lite korsning och inavel av kaniner och ja vet inte vad... intressant iaf.
Därefter kom en super duper söt gubbe som var 87år och förre detta musiker å berättade lite om sin musikertid och spelade lite, såg hur coolt ut som helst när han satt å spelade gitarr liksom;) Tuff gubbe!
Sedan spelade vi upp dramatiseringen och det gick väl ok, men asså fy fan, jag satt och skakade (av skratt) på min stol eftersom det va så sjukt fult och allting. Ojoj om det är något jag kommer se tillbaka på och sakna från denna skola är det nog just detta.
När jag var på väg hem hände en underlig sak, eller egentligen var den inte det. Men den blev det. Har du någon gång träffat någon som du kanske en gång i tiden var lite, bara lite bekant med, och som du sedan träffar kanske ett år senare. Personen är inte samma person längre, du vet inte vem det var som precis sa hej, som gick hand i hand med den där killen som man bara kunde drömma om. Personen är förändrad, kanske är personen så pass vuxen nu, att du inte hinner reagera på "Hej:et " innan ögonblicket har flugit förbi. Det är då tankarna flyger, svävar och rusar så man nästan inte kan stå på benen längre. Jag vet, det är inte så att man förändras över en dag, jag vet vad förändring är, det är min egen vidgade vy. Men hur mycket kan en person förändras på livets långa väg? Finns det gränser? Vill man förändras om och om, jag vill inte. Jag vill ha detta, jag vill inte förändras igen, inte på det sättet, jag vill förändras på ytan, men insidan, snälla kan jag inte få behålla den. Jag ska tro och be att det ska gå. Skrapa lite på ytan sen är jag nöjd, finlira lite men grovjobbet är redan gjort för länge sen. 

----Le plus beau du quartier---

"Jag älskar mitt meningslösa liv, hur är ditt liv?"


 Ojoj, otroligt länge sen man skrev här. Men nej inga bortförklaringar nu, jag är lat helt enkelt. Men jag har kommit på att för att det ska gå bra för mig kan jag inte ha stora tunga mål, som typ att skriva här varje dag, i så fall känns denna blogg mer som en belastning än något kul, och det vill man ju såklart inte:)                                      
                                                    Lyckliga jag!    
                                                159241-4 
 Så nu sätter jag upp delmål i, ja, i princip i allt jag tar mig för, det blir lite lättare på vägen om man istället för att säga: " Jag ska sluta helt med godis" så säger man "Jag ska bara äta en halv chokladkaka" låter det lättare? Det är det. Hett tips där alltså;)
Jag klagar otroligt mycket och just därför så ska alla få bli lite förvånade genom att nu säger jag: Shit pomm fritt vad lycklig jag är! Tänk vad glad jag är just nu, allt går verkligen prima i mitt liv nu! Min livsglädje har inte varit såhär stor sedan urminnes tider!
 Fast man skulle ju kunna önska sig lite snällare föräldrar som låter en åka på typ Hultsfred(eller något annat minnesbildande och glädjespridande) men det verkar inte gå för sig än så länge.
 
Nej från och med nu tänker jag strunta i deras åsikter och helt enkelt göra sm jag vill, vad ska dom göra liksom? Kasta ut mig? haha inte mig emot , skulle bli sjukt glad om de gjorde det, för någon gång i mitt ungdomsliv vill jag ha lite mer äventyr än det här.
 Detta meningslösa liv jag lever nu är inte speciellt äventyrligt, utan mer hmm rofyllt.  Men på ett sätt älskar jag ändå just det att mitt liv ändå är så pass meningslöst att det inte händer saker hela tiden utan att livet går på i en lugn och harmonisk takt. Men just nu i denna lyckliga bubbla jag för stunden lever i vore det inte fel med ett riktigt stort äventyr som jag aldrig kommer glömma;)

Fast i för sig då skulle jag nog spricka av lycka och då skulle jag dö och då skulle jag bli olycklig å då blev de ju inge kul.....Men ändå, det kanske är värt det. Hur mycket är ett riktigt bra minne värt egentligen? Ett sånt där minne som man aldrig glömmer och ler vid bara tanken på det. Jag tycker det inte finns något pris på ett sånt minne, det är för värdefullt.
Allt jag önskar för tillfället är ett sådant minne.

----Give me some action!----
                                 

Amazing Tuesday....

Hellu! Detta var en bra dag, som började med att jag vaknade, eller ja mobilen väckte mig....Hoppade direkt in i dushen och när jag stod där som bäst och shamponerade mig, så slog tanken mig, att fy fan va trött jag är på mitt jävla hår!!!
Ett klipp är bara ett telefonsamtal bort nu.....
Men iaf sedan gjorde jag mig iordning och fick skjuts till Ylva av min kära pappa, lat och bortskämd som jag är. Väl där, så luffade vi mest runt, as usual och väntade på att Hanna skulle komma vilket hon gjorde inte mindre än två timmar senare, du gör framstag vännen, stora framsteg;)
Det är så skönt med er tjejer, man kan verkligen bara vara, behöver inte göra något speciellt för att ha kul.....det kallas vänskap♥
Juste innan hanna kom så lockade ylva mitt hår, å de blev så sjukt fult att jag bara måste visa det.

>>>>>>>>>>
 Mitt liv som docka?>>>>>>    159241-2                   
Men sorgligt nog så kan detta alltså vara det sista kortet på mitt nuvarande hår, Im gonna do the cut soon -
Shit, har nyss upptäckt att jag har börjat med en dålig vana, nämligen att skriva och prata som Victoria Silvstedt (det vill säga blanda svenska med engelska uttryck och ibland även svengelska) Måste stoppa detta nu! 
Mitt hår är en katastrof!! Är lugg för tantigt?

-----Vi följer dig ända till Afrika om det blir så Hanna// Jossan och Ylva

Mot nya tider...



Jaha bara dagen innan det nya året så var det väl dags att skriva blogg för första gången, tänk va nice:)
En egen liten sida, att bara skriva av sig på....jag tror det är bra att göra det ibland, rensa hjärnan lite. 
Denna första blogg, tillägnar jag till min kära vän Isabull som i stort sett tvingade mig, hhe nejdå motiverade mig att börja blogga. Härlig tjej det där;)

 Jo men i alla fall så är mitt största nyårslöfte som jag verkligen måste bli bättre på, att sluta ta på mig saker hela tiden " jo men självklart får du det"- ska inte förekomma i min värld 2007, visst ska jag fortsätta vara snäll å så, haha det är inte så jag menar, men just det där översnälla.....för jag orkar inte vara sådan längre. Det blir för mkt, och 2007 ska för fan bli det bästa året hitills, det blir ju vad man gör det till och om man vill så går det:)
Ett annat nyårslöfte, hmm....jo ha värsta bra budgeten. Måste börja spara pengar, men jag är slösa-person, så det kommer bli svårt, men man kan inte göra mer än sitt bästa.

                                                                                                         
Mer då hmmm hitta kärleken? Fast det kan man ju inte styra över, men jag är lite förälskad.♥ .....Så om inte avståndet blir too much så , fast va fan äkta kärlek klarar allt, hoppas på detta:) Nu väntar en tid fylld av ja mest födelsedagar faktiskt, först Hanna min kära vän, min ängel! Tänk om det blir Gothia i sommar, en repris eller vad säger du?;)
 Å sedan min kära broder och mormor på samma dag(jag vet! vad är oddsen för det?) Sedan stundar min egen 16-årsdag...inte speciellt förväntansfull, 16 känns mer som ett mellanår, inget speciellt liksom..jo övningsköra men va fan det är mer något jag fasar för, haha jag kan inte höger å vänster än......Det låter inte bra heller, det låter litet å fult. Nej hellre 15 än 16, fast helst 17 skulle jag vilja säga.   Men jag ska bli/är optimist så visst det ska bli skitkul! Allt blir så mkt roligare med en lättsam syn på livet, Whatever liksom....;)

------Jag är så såld nu....<3<3  

Nyare inlägg